Jag har bara tagit emot ett brev från dig sedan du lämnade oss, ett brev från den 14 juli, som just anlände i tid för att lugna en våldsam konflikt mellan min vänskap och min stolthet. Jag har skrivit fem eller sex brev till dig sedan du lämnade Philadelphia och jag skulle ha skrivit fler om du hade återvänt ordentligt. Men som en svartsjuk älskare blev min tillgivenhet orolig och min fåfänga upprörd när jag tyckte att du ignorerade mina smekningar. Jag hade nästan bestämt mig för att inte ge dig fler av dem och förkasta dig som en inkonsekvent och otacksam –.2 Men du har nu avväpnat min förbittring och genom ett enda tecken på uppmärksamhet gjort slut på bråket. Ni måste åtminstone tillåta mig ett stort förråd av god natur.
Jag sympatiserar med er i de obehagliga utsikterna för er sydliga värld, desto mer som, trots den nuvarande uppbrottet på himlen och de smickrande framträdandena utomlands, stormen snart kan komma att återvända och överväldiga ert land i värre nöd än vad det hittills har upplevt. Jag är inte säker på annat än att en avsevärd del av Clintons nuvarande styrka kan komma att avlösas på er väg för att fullborda reduceringen av Georgia och ta South Carolina mer fullständigt i besittning. Flottan under Arbuthnot gav honom en förstärkning på cirka tre tusen personer. De brittiska angelägenheterna har från Spaniens anslutning blivit ganska desperata om hon inte de⟨rives⟩ kraftfull hjälp från sina tidigare fri⟨ends⟩ vilket vi lär oss att tro ⟨inte kommer att ⟨vara⟩ fallet. Förhandling, inte erövring⟨st kommer⟩ då att vara hennes mål; Förvärvet ⟨av två⟩ eller tre av sydstaterna skulle vara ⟨den⟩ motvikt till förlusten av hennes Isl⟨ands⟩, ge kredit i Europa, underlätta⟨te⟩ en hedervärd pacificering eller åstadkomma ⟨den.⟩ Operationsplanen, antar jag i detta⟨at⟩ fall, skulle vara följande – evakuera Rhode Island, lämna en garnison på åtta tusen man för att försvara New York och dess beroenden, avdela fem tusen till Västindien för att hjälpa till med att garnisonera deras återstående öar, och sedan kommer de att ha fem tusen att skicka söderut. Hela deras styrka i New York och Rhode Island är nu mellan 18 och 19 000 man. Fem tusen soldater, utöver de som nu befinner sig på öarna skulle jag tro skulle vara tillräckliga för att agera på defensiven, och på grund av att deras flotta är underlägsen måste de reduceras till detta. Åtta- eller nittontusen, med hjälp av befästningar, skulle säkra New York ganska effektivt, och jag ser inget som skulle kunna hindra att femtusen man, som läggs till den styrka som redan finns söderut, skulle kunna ta Georgia och South Carolina till fullo i besittning åtminstone. I New York har de sedan en tid tillbaka varit sysselsatta med att befästa från den ena floden till den andra vid öns smalaste del.
Den plan som här föreslås kommer ni kanske att tycka med mig är inte den sämsta planen som fienden skulle kunna anta under sina nuvarande omständigheter. Dess godhet är kanske det starkaste skälet mot att den genomförs; men de kan för en gångs skull råka hamna på rätt väg, och vi bör vara på vår vakt.
Jag tror att er svarta plan3 skulle vara den bästa resurs som situationen i ert land tillåter. Jag önskar att den ska lyckas, men mina förhoppningar är mycket svaga. Fördomar och privata intressen kommer att vara antagonister som är alltför mäktiga för den allmänna andan och det allmänna bästa. De gynnsamma händelserna i Europa kommer förmodligen att vara en tyngd som talar emot er. Era optimistiska politiker kommer att tro att kriget är slut och tro att vi inte har något annat att göra än att lugnt sitta ner och se den brittiska maktens undergång. Inte ens min unge Demosthenes animerade och övertygande vältalighet kommer att kunna r⟨ouse⟩ sina landsmän ur den slöhet som volup⟨tuous⟩ indolence innebär, eller lösa upp egenintressets fascinerande cha⟨racter⟩, inspirera dem med ⟨e⟩ ⟨-⟩ och lagstiftarnas visdom och med republikanernas n⟨naturliga⟩ entusiasm! Varje ⟨förhoppning⟩ av detta slag min vän är en tom dröm; Varje ⟨- kommer⟩ att övertyga dig om att det inte finns någon dygd ⟨i⟩ Amerika – att den handel som har varit⟨d över⟩ dessa staters födelse och utbildning har ⟨utrustat⟩ deras invånare för kedjan, och att det enda villkor som de uppriktigt önskar är att det ska vara ett gyllene villkor.
Ett ytterligare skäl som just uppstod⟨rs⟩ för mig till förmån för det projekt som jag har utformat för fienden; det är detta: den överlägsenhet som den kombinerade flottan kommer att ha i Engelska kanalen kommer att göra det oändligt svårt, om inte omöjligt för fienden att stödja4 sina flottor och trupper i Västindien och på den här kontinenten med förnödenheter från Europa. De måste därför öppna nya kanaler i Amerika eller svälta. Sydstaterna är de enda som kan uppfylla syftet. Enligt de aktuella underrättelserna är en embarkering på gång i New York. En liten stund kommer att visa vart den ska gå. Jag hoppas att den kan göra mina gissningar besvikna; den allmänna uppfattningen pekar på Västindien och på det hela taget tror jag själv att planen för Sydstaternas operationer är för djärv och utvidgad, för de svaga, darrande, kontrakterade råden i Storbritannien.
Sjöstridskrafterna som anlände under Arbuthnot5 enligt de bästa underrättelserna består av två linjeskepp, två femtiotal Gun och två mindre fregatter. Några sjömän och desertörer rapporterar att de till sjöss gjorde två truppavdelningar, en till Quebec och en till Halifax, var och en i konvoj med ett linjeskepp. Om Arbuthnot går till Västindien kommer Byron att vara ännu sämre än D’Estaing, för att inte tala om den spanska flottan i det kvartalet. Trupperna och sjömännen anlände i en mycket sjuklig situation.
Vi har just fått en redogörelse som ser ut som D’Estaings närmande till vår kontinent. Ett fartyg som anlänt till Boston nämner att det har skiljt sig från honom på latitud 25-Longitud 70 styrande NW-med sex tusen trupper ombord som tagits in vid Kap på väg mot Georgien och därefter norrut. Om detta skulle vara sant kommer ni förmodligen att höra talas om honom innan detta når er, men han kanske går direkt norrut för att sätta yxan i roten. Detta kommer att vara ett mästerligt drag och fastställa D’Estaings karaktär som en förstklassig officer. Reduceringen av fiendens flottor och arméer i Amerika kommer att få alla deras öar att falla, beröva dem förnödenheter från denna Countinent och göra det möjligt för oss att sekundera fransmännens operationer med rikligt med förnödenheter. Om han anländer till Georgia för att hjälpa er och fortsätter sin framfart norrut, vet jag att ni kommer att sträva efter att hålla jämna steg med honom och göra oss lyckliga igen. Grabbarna ansluter sig alla till mig för att omfamna er mycket kärleksfullt. Låt mig få höra från dig ofta och ta upp lite militära detaljer, eftersom du förväntar dig detsamma av mig.
The Philadelphia Papers kommer att berätta om ett vackert slag av Lee på Powles Hook. Några personer i Virginias linje som var avundsjuka på hans ära hade den dårskapen att få honom arresterad. Han har ställts inför rätta och frikänts med högsta heder.6 Lee visar sig mer och mer vara en officer med stor kapacitet, och om han inte hade en liten krydda av The Julius Caesar eller Cromwell i sig, skulle han vara en mycket smart kille-Adieu
Jag är uppriktigast
En Hamilton
Apropos- På tal om en Casar & en Comwell- Tror ni inte att kabalen har rapporterat att jag förklarade i ett publikhus i Philadelphia att det var hög tid för folket att resa sig, ansluta sig till general Washington & vända kongressen ut ur dörren.”7 Jag kör ganska hårt mot skurkarna – Dana var den första som nämndes för mig. Han har gett upp doktor Gordon från Jamaica plains. Ni minns säkert den gamle jesuiten; han besökte oss i Frederickburgh och håller på att skriva Amerikas historia. Ordspråket är verifierat – ”det har aldrig förekommit någon olycka som inte haft en präst eller en kvinna i botten”. Jag tvivlar inte på att underordning och alla typer av skurkaktigheter kommer att användas för att dölja angreppets skurkaktigheter. Jag har skrivit till Gordon och vad tror ni att han har svarat – han kommer att ge upp sin författare om jag lovar min heder ”att varken ge eller acceptera en utmaning, att få en utmaning att ges eller accepteras, eller att engagera mig i någon konfrontation som kan leda till en duell”. Trevliga villkor – jag ska först bli förtalad och sedan, om min förtalare tar till sig det, ska jag med kristet tålamod och tålamod stå ut med hans skällsord, för de villkor som krävs om jag övertalas till konsekvenserna blir följande. Jag har förlöjligat förslaget och insisterat på författaren, på principen om villkorslös underkastelse. Vad doktorns fräckhet kommer att svara vet jag inte. Men ni som känner mina känslor kommer att veta hur ni tillsammans med mig ska förakta dessa eländiga detraktorer.
När jag reviderar mitt arbete finner jag flera streck av den sanna skolpojkens sublimitet. Låt dem passera och beundra dem om du kan.
Sepr. 11 17798